Det har varit en lördag full av arbete. Jag har jobbat vidare på webbplatsen, gjort klar projektets logotyp och filat lite mer på formuleringarna. Tänk vad ett utbytt ord kan göra mycket för sammanhanget. Normalt har jag uselt tålamod när jag skriver och vill gärna godkänna och släppa texterna så snabbt som möjligt, men nu är det andra bullar som gäller. Nu analyserar jag noggrant varje mening och dess sammanhang, och väger orden på vågskål innan jag tillåter mig att gå vidare. Sedan gör jag samma sak nästa dag, och nästa, och så fortsätter det, dag efter dag. När jag har läst igenom alla texter tre dagar i rad, utan att göra någon ny justering, så tänker jag släppa hemsidan till utvärderingsgruppen.

Idag fick jag ett mail från en gammal skolkamrat från tiden när jag pluggade musik på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Hon hade hittat mig på Stayfriends och hade varit inne här på bloggen och kikat runt lite. Jag kunde inte riktigt placera henne i minnet, men hon skrev en sak om mig som jag blev väldigt förvånad av att höra:

“Jag uppfattade väl dej lite som en av skolans innekillar, men du pratade ibland med mig och jag vet att jag uppskattade det mycket!”

Jag har aldrig vetat att nÃ¥gon har sett mig som “innekille”. Jag med min skam, mitt dÃ¥liga självförtroende och mina skuldkänslor. Men tänk vad man kan ta miste. Under tiden pÃ¥ SVF mÃ¥dde jag väldigt dÃ¥ligt, men jag var tydligen duktig pÃ¥ att dölja det. Jag är dock glad att jag verkade uppföra mig nÃ¥gorlunda anständigt i alla fall. Jag hade ju en otrevlig förmÃ¥ga att kunna sÃ¥ra människor pÃ¥ den tiden.

Trots det vackra vädret tvingade jag mig ut en stund i vintersolen idag på eftermiddagen. Men det var inte alls så skönt som det såg ut. Det var kallt och rått och jag ville bara in i värmen och suga tag i projektet igen. Men jag satt en stund på favoritbänken i parken och väntade på våren, men den dök aldrig upp. Så jag traskade hem och vägde ord på vågskål istället. Våren kommer nog i sinom tid.

“Om man frÃ¥gar vuxna övergreppsbarn, som har gjort sin historia officiell, om vad det var som gjorde att man till slut vÃ¥gade berätta, sÃ¥ fÃ¥r man ofta svaret att nÃ¥gon annan vÃ¥gade före. Och här har vi en viktig uppgift att fylla. Vi vill att sÃ¥ mÃ¥nga som möjligt berättar sin historia sÃ¥ att all den skuld och skam som förknippas med ordet övergrepp försvinner. Hur det än gick till, hur du än upplevde det och hur du än kom ur det, sÃ¥ kommer aldrig nÃ¥gon skugga falla pÃ¥ dig. Aldrig nÃ¥gonsin.”