Igår blev jag klar med texterna på den nya webbplatsen och med texterna till både den personliga och formella presentationen. Det gick så långt att jag började ändra formuleringar och ord som jag tidigare var nöjd med, för att sedan ändra tillbaka och sedan ändra igen. Då är det dags att säga stopp och låta andra säga sitt. Och det är precis vad nästa steg är. Nu har jag gått ut till ett 20-tal utvalda Facebook-vänner och bett om hjälp. De som vill ska få access till sajten och förhoppningsvis komma med lite värdefulla kommentarer, förslag och synpunkter.

Jag har också smugit igång arbetet med att skicka ut krokar till människor och organisationer. I går blev det ett brev till en känd artist som skulle vara guld värd för projektet och i morgon ska jag försöka få tag på socialminister Göran Hägglund. Jag skulle gärna vilja presentera mina idéer för honom och höra hans åsikter. Jag tror nämligen att det här projektet skulle kunna spara en hel del pengar åt samhället på sikt. Det som talar för att få träffa honom är att han tillbringade nästan 20 minuter i min monter på bokmässan 2008. Så han kanske kommer ihåg mig. Och vill han inte träffa mig kanske jag kan få honom att läsa presentationen och besöka sajten. Vi får se hur det går. Nu är bollen definitivt i rullning och inget kan stoppa den. Om jag inte blir sjuk och dör på kuppen vill säga.

Och där kommer vi in på nästa ämne. Det stavas f-ö-r-k-y-l-n-i-n-g. Igår kväll kändes allt toppen, men i morse vaknade jag med dunkande huvudvärk, snuva och nästäppa. Visserligen har jag nyst som en galning de senaste dagarna, man jag trodde det berodde på damm under terminalbordet. Men det var tydligen herr Baskelusk som ville komma till tals. Det är lite lustigt det här, men det börjar bli tradition. Det är nämligen sjätte året i rad jag blir sjuk i månadsskiftet januari/februari och jag vet inte riktigt vad det beror på. Kan de senaste veckornas nackbesvär ha en koppling till detta också, månne?

Göran, kommer du ihåg mig?