Jag har varit i Skummeslöv och jobbat sedan i onsdags. Tyvärr har det handlat om ett recoveryjobb. Jag råkade nämligen ut för ett tråkigt missöde i början av veckan. En databas i programmet Filmplan 24 blev korrupt och det var omöjligt att rädda någon information. Både databas och den information jag hade matat in var borta. För alltid.

Det tog ett tag innan jag förstod vad som hade hänt, men efter ett tag kom jag på det. Det var i den automatiska backupen något hade gått fel. Efter lite felsökning kom jag på att det var virusprogrammet på servern som var orsaken. Det avbröt nämligen all överföring när en fil hade passerat 100 Mb (fråga mig inte varför). Och den databas som strulade var nästan 200 Mb stor. Och eftersom backupen tas i båda riktningarna så skickades den korrupta filen tillbaks till originaldatorn vid nästa automatiska backup. Resultatet blev en halv databas utan behörighetsinformation. På både backupserver och dator. Gissa om jag kunde hålla mig för skratt!

Som tur var hade jag en tidig säkerhetskopia på en annan dator och arbetet med att skriva om alla beräkningar, kommandon och skript tog ”bara” 12 timmar. Tyvärr var det rutinen för klipp- och tidskodsregistret som försvann där jag bl a hade registrerat de klipp jag ska använda i en film jag producerar för Europeiska Socialfonden just nu. Så när databasen var okey var det bara att gå igenom filmmaterialet ytterligare en gång och selektera på nytt. Sex timmar tog arbetet och igår kväll blev jag äntligen klar.

Den här helgen hade jag egentligen tänkt jobba med planeringen av de första tio filmerna till Kanal 24, men det blev ett tråkigt, frustrerande och ångestfyllt recoveryjobb istället. Sent igår kväll stod jag nere vid havet och tittade ut mot horisonten och funderade. Vad hade jag egentligen lärt mig? Jo, att det som kändes så hopplöst i onsdags redan börjar bli ett minne blott. Och att jag ska köra tredubbla backuper i fortsättningen. Slutet gott, allting gott.

En sen försommarkväll vid havet kan få den mest pessimistiska att le.